Välkommen till denna blogg, skriven av en utbränd, halvtrasig kvinna som en dag vaknade upp och insåg att hon bodde i en dystopi – men att ingen bemödat sig att skicka henne manuset i förväg.
Här sitter jag, beväpnad med en halvljummen kopp kaffe, en ofrivillig expertis i systemfel och en skarp penna som vässats av både frustration och fascination. Jag balanserar någonstans mellan cynism och briljans, mellan existentiell trötthet och en envist gnistrande humor.
Jag är realist, vilket är den deprimerande mellanmjölksvarianten där man vet att allt är katastrof, men ändå orkar skratta åt eländet. För vad annars ska man göra? Bygga en bunker? Starta en sekt? Nej, jag föredrar att dissekera vansinnet med ord – elegant, vass och alltid med en glimt i ögat.
Så välkommen. Läs. Skaka på huvudet. Skicka ett medlidande nickande i min riktning. Vi överlever den här dystopin tillsammans – eller så gör vi det inte, men då kan vi åtminstone skratta åt eländet på vägen.




