Mitt förra blogginlägg har fått det att klia i perfektionistfingrarna. Det började personligt, fortsatte med två stycken som i praktiken upprepade samma sak, gled över i en AI-beskrivning som inte hörde hemma där och avslutades utan tydlig avrundning. Det är ett exempel på vad som händer när man är trött, skriver för långt och publicerar för snabbt.
Det gör texten användbar som ett pedagogiskt exempel på hur skrivprocessen fungerar. En text blir inte bra bara för att den är skriven. För att nå kvalitet krävs flera steg: att samla in material, att sortera och ta bort det som inte tillför något, att producera själva utkastet och därefter bearbeta det. När det är gjort behöver texten vila för att bristerna ska bli tydligare, och arbetet fortsätter därifrån.
Blogginlägg är ofta vardagliga och skrivs snabbt, men även då finns en grundläggande nivå av tydlighet som bör hållas. Det är möjligt att skriva enkelt utan att skriva slarvigt. När människor med akademisk utbildning publicerar texter utan struktur, röd tråd eller bearbetning är det svårt att inte konstatera att kvaliteten borde vara högre, särskilt när det finns verktyg som kan höja en text på några minuter.
Det viktigaste är insikten att en skrivassistent inte minskar arbetsinsatsen utan ökar den. AI producerar råmaterial, inte färdiga texter. Mitt förra inlägg visar också hur trötthet kan göra att man inte märker när texten byter genre och förlorar sin röda tråd, vilket ytterligare betonar behovet av en genomarbetning.
För att tydliggöra hur textproblem uppstår använder jag därför mitt föregående blogginlägg som exempel. Det visar var struktur och precision brister och varför en text behöver bearbetas även när den är AI-genererad. Textproduktion är ett hantverk, och därför kräver varje utkast en mänsklig genomgång innan det fungerar.
Exempel
Semantisk redundans innebär att en text uttrycker samma innehåll flera gånger utan att tillföra ny information. Läsaren får alltså upprepning i olika formuleringar, men inget meningsbärande tillskott. I avsnittet nedan, och även två stycken längre ner, är det just detta som sker. Texten cirkulerar kring samma budskap i flera varianter, vilket gör att den tappar precision och rörlighet.
Det kan dessutom upplevas som att även denna genomgång blir repetitiv, vilket i sig speglar ursprungstextens problem, när materialet är redundansfyllt blir analysen ofrånkomligen detsamma.
Exempel
I undervisningssammanhang skulle man säga att texten byter genre utan att markera ett genraskifte. Det gör att läsaren upplever att de plötsligt gått från dagboksessä till produktinformation, utan övergång eller motivation.
För att texten ska hålla ihop krävs en tydligare brygga mellan de två delarna, eller ett mer konsekvent val av ton genom hela texten.
(Ytterligare ett exempel på redundans.)
Exempel
Detta stycket reduceras till prisuppgifter och användningsfrekvens. Det besvarar varken vad, hur eller varför, vilket gör att texten saknar informativt värde och lämnar läsaren utan förståelse för de faktiska skillnaderna mellan nivåerna.
(Återkommande semantisk redundans.)
Genom att synliggöra dessa brister blir det också tydligt att varje text kräver ett efterarbete. Det gäller både traditionellt skrivande och AI-genererat material. Målet är att skapa en text som fungerar. För egen del använder jag ChatGPT i stor omfattning, dels för att det snabbar upp processen, dels för att det rent kognitivt gör det möjligt för mig som utbränd att orka ta fram en text som är läsbar. Det förändrar inte kravet på bearbetning, men det gör arbetet genomförbart.
Avslutningsvis låter jag originaltexten ligga kvar, även om den helst borde döljas och läsas genom en skämskudde. I stället länkar jag till inlägget här, så att den som vill kan se det i sitt ursprungliga skick. Inlägget får fungera som det exempel det faktiskt blev.
Madelene Hjort blogg 
Lämna en kommentar