Madelene Hjort blogg

-En mindre litterär katastrof (och ett bokköp i panik)

Så visar det sig – till ingen särskild förvåning mer än min egen – att jag levt i ett tillstånd av obliviant okunskap (ny diagnos?) när det gäller Miss Peregrine-serien. Jag har alltså, med en nivå av självförtroende gått runt och trott att det bara fanns en bok. En. Singular.

Till mitt försvar: den första var så pass tät i sin värld att jag tänkte ”jaha, det var väl det då.”
Och jag har läst om den. Flera gånger. Njutit. Sörjt att det inte fanns mer.
Men – håll i hatten – det gjorde det ju. Flera. Mer. En hel jäkla samling.

Och till min stora glä…
Nej.
Förtjusning.
(…eller ja, förtjusning antar jag att vi måste kalla det för att inte trigga någon med starka känslor. Hej Evelina.)

Jag hittade alltså ett exemplar av den tredje boken. Bara sådär. Ett spontant fynd som plötsligt kastade om hela mitt livsplaneringssystem. För nu behöver jag såklart resten också.
Omedelbarbums. Som man säger i akutfall.

För dig som, likt undertecknad, varit helt jävla ovetande:

Här är hela serien – inklusive den där lilla extraboken som låtsas vara ”från världen” men egentligen bara är ett cyniskt sätt att få oss att köpa ännu mer (vilket funkar, obviously):

1. Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children
2. Hollow City
3. Library of Souls
4. A Map of Days
5. The Conference of the Birds
6. The Desolations of Devil’s Acre

Och så novellsamlingen:
Tales of the Peculiar – en slags fabelliknande samling ur barnens värld. Charmig? Ja. Nödvändig? Inte ett dugg. Villhöver jag den ändå? Ja.

Så nu vet ni.
Ni som redan visste detta kan känna er superior i tre sekunder, men kom ihåg att det var ni som aldrig berättade.
Och till er andra – välkommen till bokpaniken.
Vi ses i Facebookgruppen ”Vi som upptäcker trilogier först när det är en hexalogi” – dörren är öppen, och vi dömer ingen (men vi antecknar).

PS. Och till er som sitter här och smygläser från TikTok med samma frenesi som om ni letade bevismaterial i en kriminalutredning ni hittat på själva – Hej.
För tydlighetens skull: jag tycker fortfarande att ni suger.
Och inte på det där poetiska sättet som vampyrer gör.
Mer som ett trasigt sugrör i ett glas ljummen O’boy.
Se blogginlägg från 04.08.2025 för vidare information.