Madelene Hjort blogg

Jag organiserade förrådet igår. Det låter kanske som ett utdrag ur en självförverkligande mammas torsdagsblogg från 2013, men det var faktiskt ganska… tillfredsställande. Enligt mina mått mätt alltså.

Jag har haft en målbild ett tag – glasburkar. Enhetliga och genomskinliga manifest över att jag försöker. Inte för att det ska vara snyggt i sig (även om det är det), utan för att jag vill kunna se vad jag har. Och slippa den där skräckfilmskänslan av att öppna en förpackning och få med en blind passagerare hem från butiken. Den här lägenheten är nämligen som en spa-weekend för kryp: varm, fuktig och undermåligt ventilerad.

Men nu har jag blåst ut förrådet. Det som tidigare inhyste palettblad, dammiga plastlådor har nu blivit… effektivt. Tack, IKEA och era förbannat smarta glasburkar. Målbilden är ett förråd med ett fåtal ingredienser som klarar nästan allt – från tvätt till städrengöring.

Jag köpte fyra stora glasflaskor i burkformat. Dessa fyra, tillsammans med tvålflingor, är som mitt hushålls eget lilla kemiska grundämnessystem. Beroende på vad som ska rengöras så mixtrar jag ihop olika kombinationer av de här få men effektiva ingredienserna. Det blir mindre plotter, färre förpackningar och framför allt: ett förråd som andas. Inte stress. Inte plast.

Minimalistiskt lugn..

Organiseringen är nu i princip klar, och det enda som återstår är etiketterna. Jag har ännu inte bestämt mig. Ska jag gå på skrivmaskinsestetik? Eller kanske köra en font som låtsas ha personlighet och kombinera den med en ironisk bild? Jag står i valet och kvalet mellan stram kontroll och etikettmässig glädje. Det är ett etiskt dilemma i klisterform.

Tvåla & Tvaga står förresten fortfarande för min tvålreligion. Jag har ett extra lager av deras hantverkstvålar under bäddsoffan. Inte för att gömma – utan för att sängkläderna ska dofta ljuvligt när de läggs ovanpå. Kalla det överdrivet. Jag kallar det strategiskt parfymtillägg.

En liten side note: jag kallar mig själv prepper.  Då menar jag smart prepping. Hållbar, estetiskt uthärdlig och fri från foliehattar. Det här är prepping för människor som dricker kaffe medan de googlar ”kan man städa med ättika?” – inte för dem som gömmer fröer i väggpanelen och vägrar lämna sin tomatplanta utan vakt. Det här är minimalistiskt preppat. Snyggt, genomtänkt och parfymfritt.

Litteratur

Vi lämnar burkarna en stund och vänder oss mot bokhyllan. För det finns ju trots allt gränser för hur mycket man kan prata om tvättsoda.

Och innan någon försöker be om recensioner: nej.
Bokrecensioner hör hemma i högstadiets svensklektioner – där man fortfarande tror att analys handlar om att återberätta handlingen, eller hos någon pretentiös kulturkritiker som fortfarande tror att DN har makt att forma folks smak.

Jag lämnar boktips. Möjligen med en handling. Som en tjänst. En snabb översikt för att du inte ska behöva googla.
Det är inte en recension. Det är vänlighet med utgångsdatum.

Det här är alltså min har läst- och ska läsa-lista. För er som gillar liknande litteratur – varsågod. Vill du ha en bokrecension? Då får du betala mig.

Läsning med fokus

För dig som vill grotta ner dig i dualitet, metafysik så som astralprojektion och andra lättsamma ämnen:

• Philip Pullman – His Dark Materials (trilogi):
  The Golden Compass, The Subtle Knife, The Amber Spyglass
  (slow burn men vacker payoff – särskilt för dig som gillar religion, kvantfysik och argt ångestbarn i parallella världar)
• Fyodor Dostojevskij – The Double:
  Dostojevskij i sitt mest ångestridna jag – perfekt om du vill bli intellektuellt hotad av din egen spegelbild.
• Robert Louis Stevenson – Dr. Jekyll and Mr. Hyde:
  Guldgruva om gott, ont och vad som händer när män får leka kemilabb utan handledning.

Fri lek

För dig som vill ha mörker, mystik och känslan av att någon kanske borde stoppa dig:

• H.D. Carlton – Haunting Adeline & Satan’s Affair
  En fiktiv relation byggd på stalking, makt och trauma – i ett samhälle där förövarlogik ofta förväxlas med romantik. Mörkt, brutalt, och obehagligt nära verkligheten.
• Deborah Harkness – A Discovery of Witches:
  Akademisk häxa träffar vampyrprofessor. Exakt så härlig som det låter. För tillfället plöjs bok ett, med fem kvar – och det är faktiskt en fröjd.

Så nej, det här är inte en recension. Det är inte ens en rekommendation. Och till dig som fortfarande tror att det är ett intellektuellt övergrepp att folk inte skriver bokrecensioner på Snap: ha det så kul med att stampa i golvet som Lotta på Bråkmakargatan – vi andra går vidare och sorterar våra etiketter.