Jag log. De blockerade. Alla var nöjda.
Jaaaaaaaag gjorde det oförlåtliga idag. Jag gick in i en TikTok-live där några forna ”bekanta” satt och flåsade i takt med sin egen självrättfärdighet.
Ni vet vilka. De som numera svurit sig fria från allt som har med mig att göra – i en slags moralisk självstympning där de hellre stöder ”mina offer” än… ja, ni vet, . Såklart.
Jag gick i alla fall in i deras live. Artigt. Som om jag inte visste att jag var elefanten i rummet. Frågade hur läget var, kastade några virtuella glassar på boxfolket och avslutade med ett uppriktigt: Glad Påsk.
Jag satt och räknade sekunderna till block. Det tog förvånansvärt lång tid – tydligen behövde vissa av deras synapser ladda om efter att ha varit i viloläge sen 2023. Men till slut fick jag en fribiljett tillbaka till verkligheten. Och HERREGUD vad jag njöt.
Det mest komiska? Dessa människor har kallat en annan TikTok-kreatör för ”cirkusdirektör”. Vilket jag i och för sig inte helt håller med om – hon är snarare en clown. Men låt oss vara ärliga: den här cirkusen behöver en direktör. Just nu är det bara en freakshow där varje akt är ett skämt och ingen vet ens vilken föreställning de är med i längre.
Så till er som nu sitter och svettas över era blockknappar och kanske till och med börjat fila på ännu en manifestation hur nästa karaktärsmord av mig ska se ut – ni kan slappna av.
Jag kan försäkra er, och hela allmänheten. Jag har nämligen noll, och jag menar noll, intention att återvända till era lives. Inga fler glassar i boxen(eller 😉 ) inga fler försök till artiga broar över stormiga vatten.
Men – och här kommer det lilla obehaget – ja, ni kan vara beredda på att jag absolut kommer hälsa artigt nästa gång vi råkar stöta på varandra.
Och då menar jag verkligen artigt. Ni vet – med det där hånleendet som ni alltid påstår att bara jag kan leverera. Snobbigt. Nonchalant. Odrägligt korrekt.
Och nej – det här är inte ett uppviglande inlägg. Jag har inte för avsikt att starta något nytt. Tvärtom.
Ni kan med andra ord lugnt ställa in era kommande strategimöten om ”hur vi hanterar Panthera”.
Föreställ er istället mitt hånleende ansikte. Lev med det.
Och hey – varför inte skicka en hälsning tillbaka? Det är ju bara hyfs. Eller hur?
😀
Madelene Hjort blogg 
Lämna en kommentar