Madelene Hjort blogg

En liten midsommargnällis med efterklang av kokkaffe. Det började, som så mycket annan misär, med ett extrapris.

Man tror ju att man lärt sig vid det här laget, att alla ”fynd” egentligen bara är felbeslut i snygg förpackning, men ändå stod jag där, lyckligt ovetande, med ett triumferande leende och ett paket kokkaffe i handen. Inte brygg. Inte espresso. Kok.

Resultatet? Jo, nu sitter jag här och tvångsfiltrerar kaffe genom bryggaren som om det vore ett alkemiskt experiment från en obskyr YouTube-kanal. Först blir det blaskigt som om någon glömt kaffet och därefter bara serverat ångesten.

Och nej, dagen blev inte bättre därifrån. Migrändag tre i rad – en hat-trick ingen bad om. Nacken har låst sig i någon slags passiv-aggressiv protest, och mitt högra öra reagerar på ljud som om hela livet vore ett högfrekvent övergrepp.

Som kronan på verket: sol. Blå himmel. Fåglar som kvittrar som om vi bor i en reklamfilm för antidepressiva. Det är ju underbart – om man inte råkar ha ljuskänslig migrän och tvingas bära solglasögon inomhus som en person som verkligen tappat greppet, men försöker göra det till en stil.

Och mitt i detta existentiella haveri sitter jag alltså och googlar tårtor.
Smörgåstårta. Jordgubbscheesecake. Maräng.
Varför? Jag vet inte. Kanske är det kroppens desperata försök att låtsas som att det finns något att fira, trots att varje millimeter i mig skriker ”avboka allt”.

Men det är väl just det som är den mänskliga paradoxen. Att planera midsommardessert med dödslängtan i blicken.

På TikTok hade jag blivit cancelrad för inkonsekvens. Man får inte både må skit och baka. Det förstör algoritmen. Då är man plötsligt lösdrivande. Ett oförutsägbart element som inte går att profilera. Och vi vet ju vad man gjorde förr med sådana.

Man byggde institutioner. Man samlade alkoholister, brottslingar, ensamstående mödrar, lungsjuka, barn, psykiskt sjuka, gamla – ja, hela samhällets skavanker – och låste in dem i samma byggnad.

Vet ni förresten att det som idag är Post Hotel i Göteborg en gång var just en sådan plats?
Japp. Från SPA till spetälska – med bara ett sekel emellan.

Så nästa gång någon säger att du borde vara lite mer positiv, föreslå att ni tar en gemensam tripp till hotellets bar och skålar för våra föregångare i social dumpning.
Jag bjuder – så länge du dricker kokkaffe.