Madelene Hjort blogg

Jag vaknade, rätade till duken – och kände mig klar med mänskligheten

Det började med en glasskål. Eller kanske tre. Plötsligt stod de där som små altare över vardagens enkelhet – och jag insåg att mitt kök långsamt förvandlats till en plats där tant går nordisk inredningsstil. Eller möjligen: tant VS nordisk inredningsstil. Båda varianterna stämmer, beroende på dagsform.

Tanken har hela tiden varit tydlig: skapa något som är stilrent men levande. Inte sterilt. Inte stelt. Utan en slags diskret prakt där varje liten detalj – från ett päron med pondus till en glasskål med självrespekt – får spela sin roll. Skålarna har blivit ett sätt att rama in den känslan. Som små scener där både estetik och nostalgi får ta plats.

Jag gillar när saker får andas. När det finns luft mellan möblerna, men värme i detaljerna. När ett runt bord med duk säger ”välkommen hem” och ett kristallfat säger ”men sitt gärna rakryggad”.

Och ja – om du undrar över det där överjordiskt vackra ljusfatet i kollaget: nej, det finns inte i min ägo. Det är en Canva-bild. För kollagets skull fick det vara med.

Det här är ett kök som inte skriker. Det viskar – med bestämd röst. Och just idag är det precis den tonen jag vill leva i.