Madelene Hjort blogg

Det finns en sorts självsäker dumhet som bara kan födas ur total okunskap. Den trivs särskilt bra på TikTok – ett ekosystem där självutnämnda experter yrvaket vaknar upp efter två reels och plötsligt känner sig kallade att undervisa världen om AI, utbildning och vad ”riktig kunskap” egentligen är.

Gemensamt för dem?
De har sällan satt sin fot i ett klassrum efter gymnasiet. De vet inte vad epistemologi betyder. Och de tror att metakognition är ett kosttillskott.
Men det hindrar dem inte från att uttrycka sig med samma tonfall som om de just krossat Platon i en debatt.

Och jag kan inte klandra dem. För hur skulle de veta? Vad kunskap är – på riktigt – är inte något man snubblar över i en kommentartråd. Det är något man får internalisera genom åratal av högre studier, där man inte bara lär sig att förstå världen – utan att förstå hur man förstår. Epistemologi, mina vänner. Säg det högt. Känn hur det fräser till i pannloben.

Vi kan ta ett exempel:
Föreställ dig en ingenjör. Eller en arkitekt. Någon som arbetar med avancerade matematiska beräkningar. Ska den personen, i sanningens namn, förkasta miniräknaren av princip – för att visa att hen kan räkna själv? Är det så vi gör 2025?

Nej. Vi använder miniräknare. Kalkylprogram. Simuleringar. Algoritmer. För att vi vill få något gjort.

En gymnasieuppgift på nivå med det som förr kallades Matematik E kan lätt ta fyra A4-sidor av komplexa uträkningar – med miniräknare. Poängen är inte att fastna i grundarbetet varje gång, utan att förstå det tillräckligt för att kunna bygga vidare på det.

Det är så utveckling funkar. Först lär du dig gå. Sen lär du dig springa. Och sen, om du har tur och en doktorandhandledare som inte hatar dig, får du kanske publicera något som rör sig snabbt nog att kallas innovation.

Men vissa verkar ha missat det där första steget.

De tror att det faktum att man använder hjälpmedel – som ChatGPT – betyder att man inte kan någonting. De ser inte skillnad på att förenkla en process och att fuska. De vet inte att alla akademiska utbildningar är byggda som hinderbanor där du inte ens får passera första spärren om du inte visar att du behärskar grunderna.

Snabbkurs för dig som missade grundkursen i tänkande:

Epistemologi är ett filosofiskt begrepp som handlar om kunskapens själva natur. Alltså: Vad är kunskap? Vad är sanning? Hur kan vi veta något, egentligen? Det är grunden till all intellektuell hederlighet – att du inte bara kastar ur dig åsikter, utan faktiskt förstår vad det innebär att veta något.

Metakognition, å andra sidan, är mer psykologisk. Det handlar inte om vad du vet – utan om hur du tänker kring det du tror att du vet. Det är alltså tanken om tanken. Den där inre rösten som (hos vissa) viskar: ”Har jag verkligen förstått det här, eller låtsas jag bara för att inte verka dum?”

Spoiler: hos TikTok-kommentariatet är den rösten sorgligt tyst.

Och det är just metakognition som gör att du – om du är någorlunda mentalt närvarande – kanske nu känner:
”Oj, det här är lite mycket. Måste jag verkligen förstå sånt här för att få uttala mig på internet?”

Och svaret är:
Ja.

Om du vill säga något som inte får dig att låta som att du just blandat ihop Aristoteles med en energidryck, så ja – då måste du faktiskt tänka. På riktigt.

Folk som faktiskt har läst vidare (och inte bara läst vidare i kommentarsfältet) vet att kunskap inte bara är information. Det är förankrad, förstådd, prövad och omprövad idé – satt i kontext. Det är därför man tränas i epistemologiskt tänkande i akademin. Och metakognitiv förmåga? Det är det som gör att man vet när man snackar skit. Eller borde vara tyst.

Och låt oss vara ärliga: det här inlägget är förmodligen för svårt för många. Det vet vi. Det börjar redan märkas i ögonrörelserna – ni som skumläser det här har för länge sedan tappat bort er bland begreppen. Ni scrollade snabbt förbi epistemologi och landade någonstans mellan “sa idioten” och “TikTok”.

Det är okej.
Läsförståelse är också en färskvara.

Med största sannolikhet har de flesta bara läst början (för att bli kränkta) och slutet (för att se om de nämns). Det är därför jag sparar det bästa till just här:

Rest assured:
Varje gång du nämner ChatGPT och mitt TikTok-alias i samma mening – i ett patetiskt försök att misstänkliggöra, förminska eller förlöjliga – så skrattar jag.

Inte med dig. Aldrig med dig.
Jag skrattar åt dig.

Åt hur din okunskap skiner starkare än din vilja att förstå.
Åt hur du tror att du har genomskådat något, när du knappt ens förstått rubriken.
Åt hur du desperat klamrar dig fast vid hån som om de vore intellektuella landvinningar.

Så kör på. Kommentera vidare.
Men kom ihåg: varje gång du nämner mitt namn i samma andetag som ChatGPT…
Det är det som är det riktigt roliga.